The Project Gutenberg eBook of Femtio fabler för barn This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title: Femtio fabler för barn Author: Wilhelm Hey Illustrator: Otto Speckter Release date: July 13, 2018 [eBook #57499] Language: Swedish Credits: Produced by Eva Eriksson and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net *** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FEMTIO FABLER FÖR BARN *** Produced by Eva Eriksson and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net FEMTIO FABLER FÖR BARN. [Illustration] [Illustration] STOCKHOLM, OSCAR L. LAMMS förlag. FEMTIO FABLER FÖR BARN. BEARBETNING FRÅN ENGELSKAN. MED ILLUSTRATIONER AF OTTO SPECKTER. [Illustration] STOCKHOLM, OSCAR L. LAMMS förlag. KRÅKAN. [Illustration] Jag undrar, hvem den tiggarn vara må? Svart är den gunstig herrn från topp till tå. Från hus till hus han går i djupa snön, Och kraxar fram så hest en ängslig bön: “I flickor små och gossar, jag begär En smula bröd, jag rysligt hungrig är.“ När våren i sin gröna mantel kom, Då bytte tiggarn plötsligt tonen om. Han blef med ens så hjertligt glad, så kry. Gaf till ett skratt och flög högt upp i sky, Men dessförinnan tackade han först Enhvar, som hjelpt, då nöden var som störst. FÅGELN UTANFÖR FÖNSTRET. [Illustration] På den frusna rutan, hur det pickar, hör! “Släpp mig in, god vänner, annars visst jag dör. Snöbetäckt är marken, stormen blåser gällt, Genomfrusen är jag, halfdöd ren af svält. Släpp mig in, god vänner, och till lön skall jag Med min sång förljufva eder vinterdag.“ Fönstret upp de slogo, in han komma fick, Mådde godt och tacksamt njöt af mat och drick. Länge qvar han dröjde, men när våren drog Åter med sin hofstat genom dal och skog, Ut de honom släppte, och med gränslös fröjd Jublande steg fågeln upp i molnfri höjd. SNÖGUBBEN. [Illustration] Usch, gubbe! Hvad du är hvit och ful, Och din käpp, hvad den är tjock! Och lat du är, ej rör dig en smul, Du står som en målad bock. Och käppen i handen, du kan den ej sköta, Ty, du kan ju ej slå, ja, du kan ej ens höta. Ja, du är döf och du är stum, Och stel i hvarenda led, Och hvit i synen, fånig och dum, Och står, tills du dimper ned. Du tyckes helt lugnt i ditt öde dig finna Att smälta som smör och i rännsten försvinna. FÅGLARNA UTANFÖR LOGEN. [Illustration] Fält och ängar redan ligga nakna alla, Snön sin hvita svepduk bredt derofvanpå, Men på logen höres ständigt slagan skalla, Och de svultna foglar hjertligt fröjdas då. “Vårt“ de skrika, “är det, vårt det vara bör, Hvarje litet korn, som faller utanför.“ Från det sol går upp och tills att sol sig sänker Tröskarne gå på med samma trägna flit. Bröd i ymnighet åt ung och gammal skänker Deras slaga, derför skynden, skynden hit Stackars fåglar små, ty gerna en och hvar Några korn åt eder låter ligga qvar. EKORREN OCH VINDEN. [Illustration] _Ekorren._ Herr Vind, jag måste säga er, hör ni ej upp att tjuta, Så måste strax på stund för er jag denna dörren sluta, Och öppna en åt annat led. _Vinden._ Det står er fritt, min vän! Men jag tör blåsa der också, och kanske värre än. _Ekorren._ Då skall jag stänga äfven den, ty vill ni ej ge vika, Så vet jag intet annat råd, än lika ge för lika. Vinden såg snopen och ilsken ut, Skakade trädet med fasligt tjut, Ekorren satt i sitt lugna bo, Knäckte der sina nötter i ro; Vindens äflan att honom störa, Tycktes blott honom nöje göra. GOSSEN OCH EKORREN. [Illustration] _Gossen._ “Ekorre, vännen min, Kom från ditt träd hit ner, Leka mig fallit in, Kom, jag dig ber!“ _Ekorren._ “Tack du, men ej i dag. Högt upp i trädets topp Trifves långt bättre jag; Kom _du_ hitopp!“ KATTUNGARNE. [Illustration] Det nu kan vara tid åt er att ge ett namn, I kissar små, Och derför också skall enhvar det, som han bäst förtjenar, få. Dig jag kallar Sammetsrygg, Dig jag kallar Mösse-ban, Du må heta Smyg-så-trygg, Och du må heta Snatte-van. Stora de blefvo, trinda och rara; Sammetsrygg månde så inställsam vara, Mösse-ban klängde på murar och tak, Smyg-så-trygg logen fann mer i sin smak, Snatte-van höll sig i köket beständigt, Lurade köksan och stal så behändigt. HUNDEN OCH KATTEN. [Illustration] “Du står och skäller så argt dit opp, Hvad ser du, Nero, i trädets topp?“ “Jag tror att Kisse deruppe sitter, Men ned det kräket ej komma gitter.“ Kisse är slug, han vet hvad han gör. Innan han handlar, han ser sig för. Kisse han tycktes verlden förglömma, Slumra så roligt och ljufligt drömma. Nero, hvars tålamod domnade af, Snart från trädgården sig begaf. Straxt var det slut med Kisses hvila, Qvickt utför trädet han började kila. Sade och log af hjertans grund: “Hvad jag dig lurat, din dumma hund!“ SVANEN. [Illustration] “Gosse der vid vassen, jag skall säga dig, Mina små låt vara, annars blir det krig! Om du mer i dammen vågar kasta sten, Skall jag till att hämnas icke vara sen. Gosse, lyd mitt råd och gå din väg, ty jag Kan med mina vingar ge ett dugtigt slag.“ Gossen tog till benen, hade icke lust Med den vrede svanen att bestå en dust. Svanen öfver dammen efter honom sprang, Men till slut sitt sinne han likväl betvang, Smekte sina små och glömde ganska fort All förtret den stygga gossen honom gjort. SVANEN OCH GOSSEN. [Illustration] Kom hit och låt oss sluta fred, Kom hit, min gosse lilla! Ser jag då ut så grym och led? Jag vill dig visst ej illa. Blott i det hopp jag närmat mig, Att få ett stycke bröd af dig! Från gossen straxt hans ängslan vek, Och mellan dessa båda Begynte under skämt och lek Den största vänskap råda; Och sedan dess blef gossen van, Att ofta helsa på sin svan. Vid dammen satt han mången dag Och hade grufligt roligt, Och hjertat slog af välbehag När svanen helt förtroligt Till honom öfver böljan drog Och bröd utur hans händer tog. HUNDEN OCH BOCKEN. [Illustration] _Hunden._ Hör du Måns, jag bita kan, väl i akt dig tag! _Bocken._ Vov-vov, om du biter till, nå då stångas jag. _Hunden._ Jag en uddhvass tandrad har, lita du derpå. _Bocken._ Slöa äro heller ej mina horn, de två. _Hunden._ Kan du ej ett skämt förstå? Åh, det gör du visst. _Bocken._ Ja, om ej på tålamod blott jag lede brist. Månsen och vov-vov de sprungo, de dansade, Knappast ett ögonblick stilla och sansade. Vov-vov han skällde af renaste öfvermod, Månsen till anfall beständigt i ställning stod. Dagen i ända de så sig förlustade, Miltals de sprungo och lekte och rustade. Om deras krumsprång vi sett, de otroliga, Säkert vi funnit dem högligen roliga. SPETSHUNDEN OCH MOPSEN. [Illustration] _Mopsen._ Säg mig, Spets, hvar det var, som du benet gömde? Att det någon från dig stal denna natt jag drömde. Låt oss nu till stället gå, Och se efter båda två. _Spets._ Har du sett något svart förr i mörkret lysa? Tror du då jag ej förmår alls att misstro hysa? Mig att lura bjud ej till, _Du_ är den, som stjäla vill. Moppe gick, något flat, men likväl ej slagen. Snokande han gick omkring hela långa dagen; Slutligen han benet fann, Hvem var lycklig, om ej han! Glädjen den blef dock ej lång, snart han låg i backen, Spetsen med ett väldigt språng honom högg i nacken, Och en minnesbeta gaf, Som han hade godt utaf. HÄSTEN OCH SPARFVEN. [Illustration] _Sparfven._ Herr häst, herr häst, som mår så godt, Som krubban fylld med hafra fått, Ett korn, kanske ock ett par, Ni säkert råd att mista har. _Hästen._ Ja, visst, du lilla näsvis, visst, Hos mig du ej skall lida brist, Ty mitt förråd ej minskas lär, Af hvad en liten sparf förtär. Så lefde de ihop, de två, i gamman och i fröjd, Och hästen hade foder nog, och sparfven ock var nöjd. Det sommar blef, och grufligt varm och tryckande var den, Och att en väldig flugsvärm kom, det var långt värre än; Men då beviste sparfven hvad en vän i nöd förmår, Ty kom en fluga hästen när, gaf han den banesår. ÅSNAN. [Illustration] _Gossen._ Åsna, sölkorf, framåt marsch, vill du ta ut stegen! Aldrig i min’ dar jag sett nånsin en så seg en: Snäckan kryper ej som du, när du låtsas springa, Tålamodet sjelf du kan till förtviflan bringa. _Åsnan._ Sakta vackert! Orättvist är, att så mig klandra, Jag den tyngsta börda bär lika väl som andra. Är jag ej som hästen snabb, må du ej förgäta, Att i härdighet med mig ingen sig kan mäta. Sedan åsnan detta sagt, klippande på örat, Åter hon i gammalt lunk gick till gamla görat. Hela dagen trälande allt hvad hon förmådde, Trött och hungrig sent om qvällen sist hon hemmet nådde. Bredvid hästens spilta nu, utan alls att grumsa, Ställde åsnan sig och lugnt började att mumsa. Efter maten njöt hon nöjd sömnens hulda gåfva, Den som släpat så som hon, den har lätt att sofva. BARNET OCH OXEN. [Illustration] _Barnet._ Herr Oxe, säg, hvad månde det väl vara, Som ni så allvarsamt funderar på? Ni boklärd är helt visst och vill förklara Hvad ännu ingen lyckats att förstå. _Oxen._ Mitt kära barn, du nu om vida mera, Än nånsin jag förmår, mig täckes tro. _Du_ skapad är att tänka och studera, Och _jag_: min mat att tugga uti ro. Nu oxen åt, liksom han länge fastat, Två runda timmar drog hans måltid om, Tilldess en hövagn full hans herre lastat, Och efter oxen in i stallet kom. För detta lass han sedan oxen spände, Och denne drog: det gick liksom en dans; Ty kraft att draga oxen hos sig kände, Men kraft till lärdom ej hos honom fanns. GOSSEN OCH LAMMET. [Illustration] _Gossen._ Lilla lam, jag ber dig svara, hvarför du dig jämrar så? _Lammet._ Jag min goda moder söker, men ej henne träffar på! _Gossen._ Är du rädd, om du är ensam, att dig någon illa gör, Eller att dig någon griper och som fånge bort dig för? _Lammet._ Nej, för slikt jag icke rädes, men min längtan den är stor, Att få åter sammanlefva med min egen goda mor. Knappast hörde ömma modern lammets dystra klagosång, Förrän hon till det tillbaka ilade med snabba språng. Hvilken glädje, hvilken sällhet, efter smärtan, hvilken tröst Det för lammet var, att åter höra denna kära röst, Att tillsamman genom lifvet åter gå med denna vän, Som det fruktat aldrig nå’nsin att få återse igen. FÅGELN. [Illustration] Snälla gosse, detta lilla näste Ej så nära kom, jag ber låt bli! Skräm dem ej, jag dig besvär, min bäste, Dessa små, som slumra deruti! Högt af ångest skulle visst de qvida, Stode plötsligt du vid deras sida Stirrande, med stora ögon blå, Hvilkas mildhet icke de förstå. Gerna gossen länge velat njuta Af en anblick, så som denna skön; Men han fann att han ej borde sluta Hjertat till, för ängslig moders bön. Sakta derför drog han sig tillbaka, Och den lilla fågeln nu fick smaka, Med de små i deras täcka bo, Lifvets högsta fröjd i ostörd ro. VANDRINGSMANNEN OCH LÄRKAN. [Illustration] _Vandringsmannen._ Sol och du, min lärka lilla, Ha stått upp på samma gång. Tidigt re’n du börjar drilla. Hvad är ämnet för din sång? _Lärkan._ Jo, att Skaparns godhet prisa, För den nåd, Han täckes visa, Ständigt ny, hvarenda dag — Säkert gör du ock som jag! Det var ett jubel, det var en fröjd, Som steg mot himmelens hvalf det höga. Af öfversvallande sällhets höjd Det kom en tår uti vandrarns öga. Sitt “Fader Vår“ han med andakt bad, Och solen lyste och lärkan qvad. GOSSEN OCH DUFVAN. [Illustration] _Gossen._ Min snälla dufva, svara om du kan, Hvarför du kuttrar hela dagen så, Och vrider lilla hufvu’t af och an? Jag kan det sannerligen ej förstå. _Dufvan._ För det jag är så tacksam och så nöjd, När jag så mycket skönt omkring mig ser, För det mitt hjerta fylles upp af fröjd, När solen vänligt skiner på mig ner. Ej ville dufvans qväde taga slut, Och gossen glad sprang i sin trädgård kring, Och solen sände sina strålar ut, Och kring de två de dansade i ring, Kanhända då berättande för dem Om någon ort, för evig fröjd ett hem. KANARIEFÅGELN. [Illustration] Du grymma död, som tagit bort Pipi, vår bästa vän! Ack! Pipis lefnad var så kort Och oskuldsfull var den. På våra skuldror ned han slog, Han åt utur vår hand, Utur vår mun han socker tog, Och var ej rädd ett grand. Nu är du död, nu är du kall, Pipi, vår egen vän, Och våra tårars heta svall Ej ge dig lif igen. Farväl, Pipi! Uppå din graf En rosenbuske står; Vi satt den dit, som minne af En kärlek, varm som vår. PAPPERSDRAKEN OCH FÅGLARNE. [Illustration] “Se den stora fågeln der, visst han är en ryslig bof. Tyckes vara en af dem, hvilka lefva blott af rof. Flyn, o flyn, I foglar små, ty om han i er får tag, Tio då han döda skall säkert med ett enda slag.“ _Fåglarne._ “Strunt! det ingen fara har; han är icke alls så tapper, Han oss icke skada kan, han är gjord af papper.“ Just i detta ögonblick, vinden upp att blåsa höll, Och från skyn så tung som bly plötsligt pappersdraken föll. Att få honom upp igen gjorde gossarna försök, Deras sträfvanden likväl alla gingo upp i rök, Men på draken, hvit och blek, som ej rörde mer ett led Slogo nu med hånfullt skrik skaror af små fåglar ned. GOSSEN OCH HUNDEN. [Illustration] _Gossen._ “Hector, nu du måste något lära, Sitta rak det första är, min vän.“ _Hector._ “Du för mycket icke får begära Jag är ung och jag kan vänta än.“ _Gossen._ “Nej det går ej an att längre dröja; Pappa sagt: om stammen af ett träd Man åt något håll skall kunna böja, Bör det ske, då ännu den är späd.“ Hector lärde konster, att lära han var qvick, På sin buk satt han rak, rak han också gick. Snart han kunde dyka och saker fram han bar Och tog rätt, mycket lätt, på hvad tappadt var. När som Hectors herre Hectors framsteg såg, Han också genast då fick för lärdom håg. Läste mycket flitigt mången diger bok, Så att han blef en man, både lärd och klok. HUNDEN OCH BARNEN. [Illustration] “Du är en rigtig bjesse, du är så stor och stark Och dock dig låter betsla och öfver sten och mark Åt alla håll dig släpa och dig dänga?“ _Hunden._ “Hvad ingen annan finge med mig sig understå, Det unnar jag med glädje min herres gossar små; Af dessa låter allt jag mig behaga.“ När middagsklockan ringde, man genast tömmen tog Från hundens hals, och festligt man in i salen drog, Med men’skans bäste vän bland djurens slägte. Af allt hvad barnen åto fick hunden ock sin lott, Men intet, i hans tycke, dock smakade så godt, Som födan, som hans herre honom räckte. BARNET OCH KATTEN. [Illustration] _Barnet._ “Nå, hvad tar sig Kisse till? Blygs! Jag tror han klösas vill? Vet då Kisse ingen skam? In med klorna, tassen fram!“ _Katten._ “Se, jag lyder; mig förlåt, Att jag bar mig illa åt. Men du slåss och nypes jämt, Jag ej älskar sådant skämt.“ Barnet dock sig lika blef, Samma lek med Kisse dref; Kisse då, i vredesmod, Klöstes, och det spilldes blod. Så de lefde båda två, Skildes sällan åt ändå; Ty i hjertat dock enhvar Kärlek till den andra bar. BARNET OCH BOKEN. [Illustration] “Käraste bok! Kom hit, kom tätt till mitt öra, Ty så förvånande vis, de säga du är! Pappa och mamma kan större fröjd jag ej göra Än, om hvartendaste ord, i dig finnes, jag lär. Stum som en fisk! hur kan så envis du vara? Åh! Det omöjligt ju är, med sådant stå ut. Usch, så förtretligt! du tiger, ej du vill svara Längre kan icke jag dröja en enda minut. Ja, jag har brådt, vill ut, vill springa och leka, Bättre jag trodde dig om, jag trodde dig klok Men att tala du ej dig låter beveka, Skall i en vrå jag dig slunga, tråkiga bok!“ DEN STORA DOCKAN OCH DEN LILLA DOCKAN [Illustration] _Stora dockan._ “Lilla docka, tag ej illa opp, Men du har ej hållning på din kropp, Se på mig och lär, min lilla piga, Dina stela ben engång att niga!“ _Lilla dockan._ “Var så god och lemna mig i fred Fast jag icke fått en rörlig led, Jag, som ni, jag dock mig anser vara Lika god, det får jag er förklara.“ När som barnet hörde detta bråk Sade det: “hvad är det der för språk? Dumma dockor, straxt jag skall er båda Spärra in uti min byrå-låda.“ “Blir det der på edert gräl ej slut, Skolen I ej alls få slippa ut, Utan sitta hela morgondagen Uti mörk arrest, så lyder lagen.“ KAKAN OCH BRÖDET. [Illustration] _Kakan._ “Kom hit och fresta på, mitt namn är kaka, Det finaste som menniskorna baka. — Den grofva bullan der, till smaken stygg Den kallas bröd, åt honom vänd din rygg.“ _Brödet._ “Ja, vänta du, jag vet hvartill jag duger, När magen knotar, och när hungern suger Till mig man kommer: då jag smakar godt, Och du med all din sötma, äcklar blott.“ När barnet hade sprungit dagen om Och lekt sig trött och hungrigt, hem det kom, Till något snask det hade nog haft lust. Om icke penningar det saknat just. Men då till hands den grofva bullen var, Af den en dugtig skifva barnet skar; Det smakte bra! det var hjelp i nöd! Mot hunger är det bästa medlet bröd. DEN LILLA RÅTTAN. [Illustration] _Frun._ “Du lilla tjuf, det är då du Som länge socker snattat har?“ _Råttan._ “Nu är jag upptäckt! — Kära fru, Jag ber er, nådig mot mig var! Låt sockret mig behålla få! De hungra, mina stackars små.“ Frun som var en hjertegod Svarade: “jag har ej mod Att dig straffa, råtta lilla, Fast du handlat mycket illa. Sjelf en moder, kan jag lätt Låta nåd få gå för rätt.“ PUDELN. [Illustration] “Hvem har på mjölken varit? jag aldrig sett på maken, Att dricka upp hvar droppe och rymma bort från saken! Om gerningsmannen någonsin Jag kommer på, så ve hans skinn!“ “Men kanske du, min pudel, mig detta spratt har spelat? Kom hit och visa nosen! — Blott detta ännu felat! Ditt skägg är hvitt, din uppsyn skygg; Du skulle ha, för du är stygg!“ “Säg“, sade matmor harmsen, men tvungen dock att skratta, “Säg pudel, hvad kom åt dig, jag kan det icke fatta? Hvad var det väl du tänkte på? Du aldrig förr dig uppfört så?“ Förkrossad i sitt hjerta vår pudel tycktes vara Han slokade med svansen och tjöt och gnällde bara Och tycktes säga: “ack, jag är En mycket dålig karakter.“ HUNDEN OCH IGELKOTTEN. [Illustration] _Hunden._ “Igelkott, pass på, pass på, om jag ej i hast dig kniper!“ _Igelkotten._ “Huru detta skall gå till, det mera är än jag begriper.“ _Hunden._ “Nå, hur tänker du dig då undandraga denna fara?“ _Igelkotten._ “Mina taggar hoppas jag, skola på den frågan svara; Många som förut mig sport, såsom du, ha fått sig lära Att man klokast gör, om ej man mig kommer allt för nära.“ Hunden sade: — han var nu alltför rädd, att längre skryta — “Kära du, hur kan man ha en sådan sträf och skroflig yta? Att i famnen taga dig, vore just att vådligt göra, Illa stucken blir en hvar, hvilken vågar att dig röra. Du och jag ifrån hvarann nu för alltid skiljas måga Närmare bekantskap ej kommer mellan oss i fråga.“ GUNGHÄSTEN OCH KAPPHÄSTEN. [Illustration] _Gunghästen._ “Att se mig gunga upp och neder Är det ej värdt beundran, säg?“ _Kapphästen._ “Och när jag sätta plär i väg Gör jag ej ock min herre heder?“ _Gossen._ “Jag orkar ej ert skryt att höra; Af trä I ären båda två, Och skullen evigt stilla stå, Om icke jag er skulle röra.“ KANINERNA. [Illustration] _Gossen._ “Sötaste varelser, snälla kaniner Glädjen ur pigga små ögonen skiner Sägen hvad vållar den svindlande lust?“ _Kaninerna._ “Jo, att vi vänta den läckraste föda Gifven af gossen med kinderna röda, Väntan på husbonden vållar den just.“ Tyst nu, hvad var det? Ett steg, och helt nära Ja, det är han, det är husbond, den kära; Se, liten hand räcker fram något grönt! Gossen dem matar med kärlek och ifver, Lottlös en enda bland alla ej blifver — Hvad en kanin måtte hafva det skönt! — GOSSEN OCH FJÄRILN. [Illustration] _Gossen._ “Du som på fält och ängar far På purpurröda vingars par, Gif, lilla fjäril, mig besked Hvad uppehåller du dig med?“ _Fjäriln._ “Der honung rinner, I blomsterkalkar jag föda finner; Den spegelklara, Den rena daggen, min dryck plär vara.“ Gossen ville fjäriln gripa, men han afstod derifrån När bevekligt denne sade: “Kort för mig är lifvets lån, Några timmar låt mig ännu svärma kring i solens glöd; Innan den i qväll gått neder, skall jag ligga stel och död.“ GOSSEN OCH FÅGELN. [Illustration] _Gossen._ “Nu är du fast, nu är du fast!“ _Fågeln._ “Åhnej, det går ej så i hast.“ _Gossen._ “Aj, aj, nu var du mig för qvick; Så högt i luften upp du gick!“ _Fågeln._ “Ja, vingar skaffa dig, min vän Så kanske du mig fångar än.“ Häpen stod gossen när högt upp i skyn Fågeln försvinna han såg ur sin syn. Slutligen tröstade dock han sig så: “Fågeln sin frihet förunna jag må; Jag har så mycket att roa mig med Att han för mig bör få vara i fred.“ SMÅFÅGLARNE OCH UGGLAN. [Illustration] _Småfåglarne._ “Fru Uggla, ni visar ert anlet’ för dagen, Men tyckes dock ej af dess anblick betagen; Var hygglig och gläd er åt lifvet och njut, Och se ej så hemsk och förfärande ut!“ _Ugglan._ “Att solen skall sticka så skarpt i mitt öga! Om ej den det gjorde, så dröjde det föga, Förrän jag er slete i stycken enhvar, Och fjädrarna endast jag lemnade qvar.“ Småfåglarna sade: “hvad vållar er vrede? Ni svulten ser ut och så arg som den lede.“ “Hå“, svarade Ugglan: “er glädje mig stör, Och solen mig ondt uti ögonen gör.“ FÅGELN OCH LÄDERLAPPEN. [Illustration] _Läderlappen._ “Lilla fågel, jag så ensam är, Blif min lekkamrat och håll mig kär.“ _Fågeln._ “Nej! jag kan ej; ser jag på dig bara, — Anser jag mig redan uti fara.“ _Läderlappen._ “Ja, tyvärr, den saken är ej ny Råttor, fåglar, alla de mig sky.“ Läderlappen satt i dunkel vrå, Dit ej solens strålar kunde nå; Men när natten öfver himlens fäste Bredt sin dunkla slöja, ur sitt näste Läderlappen, sorgsen, tung och trög Hopp- och tröstlös ut i verlden flög. TUPPARNA. [Illustration] “Såg ni, hur han sprang den tuppen? Icke lär han våga kuppen En gång till, jag skulle tro. Ve enhvar, som så förgår sig, Och, som denne, understår sig Att mig störa i min ro.“ Så på gödselhögen modig Stod herr tupp och skrek, och blodig Dref han derifrån enhvar; Höns och gäss på flygten slog han, Endast mäster Spets fördrog han, Ty för honom rädd han var. BJÖRNEN. [Illustration] “Se på björnen huru ledigt han i dans förmår sig föra, Man kan icke annat säga än att väl han lärt sitt göra; Snäll han är och många konster han att lära sig förstått, Och han rigtigt älskvärd vore, lät han bli att brumma blott.“ Stackars björn; ingen nå’nsin kan ha större skäl att brumma; Roligt är det ej att piskad nödgas dansa efter trumma. Hvad den stackars nalle saknar, är den dunkla, svala skog, Genom hvilken förr i frihet som en herrskare han drog; Hvad han saknar, det är grottan, der han låg i vinterdvala, När den tunga snön i drifvor hängde ned från träden kala; Och när han sig hungrig lägger, mången gång han drömmer då Om den honung som han fordom plundrat skogens vild-bin på. MURMELDJURET. [Illustration] “Kom barn, jag är ett murmeldjur Som hålles innestängd i bur; Jag dansar för betalning, jag, Men icke alls af välbehag.“ “O gifven mig en skärf, jag ber! I kunnen icke tänka er, Hur hårdt det är att längta ut, Och aldrig se sin träldoms slut.“ — “Du arma djur, nog kunna vi Förstå din törst att blifva fri, Din längtan efter skog och dal, Ditt sorgsna hjertas djupa qval.“ “Beständigt ute och på språng, Vi hata kammarn, qvaf och trång, Och rönte vi ditt öde, vi Då skulle dö i raseri.“ SUGGAN. [Illustration] “Lyssnen, mina små juveler, till hvad nu er moder säger: Snygghet, renlighet och ordning allting annat öfverväger; Ordning, det är halfva lifvet, sade förr en gammal vis, Ordning hedrar sjelfva men’skan och den hedrar ock en gris.“ “Menniskorna ofta säga, när ett barn fult beter sig, Och är mer än vanligt snuskigt: “skäms han ej att svina ner sig!“ Hållen derför alltid renlig eder lilla feta kropp, Plasken aldrig uti diken, så att smutsen stänker opp!“ Föga dock det suggan hjelpte, att på sina grisar kälta, Högre fröjd de icke kände, än att uti dyn sig välta; Hvad de sett för sina ögon, så af mor som ock af far. Blef en vana, de behöllo alla sina lefnadsdar. KALKONTUPPEN OCH HANS UNGAR. [Illustration] “Hör ni, ungar, jag skall säga eder, Edert gräl jag icke längre tål, Sluten detta kif, ty på min heder, Eljest jag på er skall göra kål! Jag är lugn och fredlig, jag med alla Väl förliks, jag derför kan befalla, Och vill blifva lydd förutan krus, När jag fordrar fred uti mitt hus.“ Plötsligt kom en pilt, just i detsamma, Bar en mössa röd som en pion; Genast vreden började att flamma Häftigt upp på nådig herr kalkon: “Bort med mössan“, skrek han, “menskoyngel!“ “Bort med mössan, din gemena slyngel!“ Gossen log och sade: “hvad förtret Gör dig mössan, svara mig på det?“ RÄFVEN OCH ANKAN. [Illustration] “Min allra sötaste fru anka, Om litet närmare än så Ni öfver dammen täcktes vanka, Ni något nytt skall veta få!“ “Herr Mickel, jag vill intet höra; Ni är mig alltför fin och klok, Och skulle, som ni bad, jag göra, Så ginge säkert allt på tok.“ Herr Mickel, han gick af och an Och hvem var långnäst, om ej han? En ankstek smakar mycket godt, Men ej förrän man ankan fått. Herr Mickel dock ej ankan fick, För det han ej i vatten gick; Och ankan kom ej Mickel när, För det hon i sitt lif var kär. HJORTEN. [Illustration] Är det ej jagthorn, de blåsa? Hör jag ej hundar, som flåsa? Jo, jägarn bak trädet han står.— Nu, nu springa det gäller — I blinken, skottet det smäller — Jag springer! Usch hvad det går! _En_ hund fick försprång för alla. “Hjort“, skrek han, “nu måste du falla!“ “Nej“, svarade hjorten, “ej än. Se diket, nu är jag öfver Dig frukta ej jag behöfver. — Ej du mig följer, min vän!“ — MOPSEN OCH JAGTHUNDEN. [Illustration] _Mopsen._ Hur kan du tåla i storm och regn Att ständigt löpa förutan hägn? _Jagthunden._ Hur kan du sitta så däst och dum. På dammig soffa i qvalmigt rum? _Mopsen._ Jo der jag ligger så skönt och godt, Och äter socker och skorpor blott. _Jagthunden._ Och dock med dig jag ej byta vill, Jag doge, sute som du jag still. Medan nu i skog och fält Stora hunden sprang så snällt, Moppe sof Guds långa dagen, Då han icke fyllde magen, Slutet blef: af brist på vett, Qväfdes han i eget fett. STOET OCH FÖLUNGEN. [Illustration] “Skutta med höga språng Skutta, min fåle lilla! Glädjen blir icke lång Kort blir din villa. Snart du uppför berg och backar Släpar lass, så svetten lackar; Ingen dig för mödan tackar, Piskan smäller kring din rygg.“ Fålen, den glade fyr, Jämt vid sin moders sida, Lekte så glad och yr, Ovan att lida. Tre år gammal, fann han lifvet Helt förvandladt, det var gifvet, Allting annorlunda blifvet Och den glada leken slut. KYCKLINGEN. [Illustration] “Kyckling, lilla dumma kräk, aldrig är du tillstädes, Jämt för dig din stackars mor ängslig är och rädes. Alltid bort i någon vrå smyger du, vill allt beskåda Piper när du mor ej ser, tror dig då i våda.“ Bort till trädgården det var, denna gång den stackarn sträfvat, Och med denna tanklöshet hönan djupt bedröfvat. Som hans pip hans tillhåll dock för hans ömma mor förrådde, Kom hon springande så fort nånsin hon förmådde. Under hennes vingar straxt gömde sig den skrämda lilla, Lofvade att aldrig mer sig bete så illa. Det är godt att ha en mor, mån att sina små bevara För det lurande försåt och för hvarje fara. DEN LILLA FISKEN. [Illustration] “Lilla fisk, var ingen tok, Bit ej du på utlagd krok! Om du skulle ned den svälja, Skulle den dig grufligt qvälja. Gossen der med spö i hand Droge straxt dig upp på land.“ Liten fisk dock tyckte så: “Det förstår sig mor ej på, Spöken ser hon midt på dagen; Jag är hungrig, tom är magen, Och en läckerbit så rar Aldrig än mig bjuden var.“ Betet sväljde han och fick straxt den lön, som han förtjent; Bitter väl hans ånger var, men den kom, tyvärr, för sent. GOSSEN OCH ANKAN. [Illustration] _Gossen._ “Hur många barn har ni väl, Fru anka, svara mig?“ _Ankan._ Min gosse, det kan jag, min själ, Bestämdt ej säga dig. Jag aldrig nån’sin räkna lärt, Men hvart och ett jag håller kärt.“ Hon ropade de ungar små, Och straxt de sprungo fram, Och modern med dem alla då Långt ut i dammen sam, Och gossen stod vid vattnets bryn Och njöt af denna sköna syn. STORKARNE. [Illustration] “Storkar, våra storkar kära, Hvad kan bort från oss er locka?“ _Storkarne._ “Grymma vintern, som är nära Molnen, som sig börja skocka. Derför öfver land och haf Nu begifva vi oss af, Tills vi nå det mål, vi önska: Länder med en evig grönska.“ Rätt snart det slog in, hvad som storkarne spått, Och vintern, den stränge, sig infann så brådt. Han skakade manteln, och flingor att falla, Så bländande hvita, så isande kalla, Och storkarnas näste betäcktes med snö; Om hemma de stannat, de hade måst dö. STORKPARET. [Illustration] “Nu skiner sol och vårens milda flägt Har smält en obarmhertig vinters is, Och träden kläda på sin gröna drägt Och åter nu, från söderns paradis, Det hem vi nått, som aldrig vi förglömt, Hvarom vi under smärta palmer drömt.“ Nu fylla storkarne sitt gamla bo, Och sen med halm och hö de gjort det tätt Fru Stork helt makligt slår sig ned i ro, Och bidar der en tillväxt af sin ätt, Tre långa veckor inom skål och vägg Hon ligger tåligt der på sina ägg. Af äggen blef det ungar fem, ett mycket hungrigt slägte, Som öppnade fem stora gap, då far dem födan räckte. STOCKHOLM, TRYCKTE HOS BERGSTRÖM & LINDROTH 1868. End of Project Gutenberg's Femtio fabler för barn, by Johann Wilhelm Hey *** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK FEMTIO FABLER FÖR BARN *** Updated editions will replace the previous one—the old editions will be renamed. Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright law means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for an eBook, except by following the terms of the trademark license, including paying royalties for use of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the trademark license is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. Project Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution. START: FULL LICENSE THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase “Project Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg™ License available with this file or online at www.gutenberg.org/license. Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg™ electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is unprotected by copyright law in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg™ License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country other than the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: 1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. 1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase “Project Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg™. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg™ License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg™ website (www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works provided that: • You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation.” • You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ works. • You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. • You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg™ works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread works not protected by U.S. copyright law in creating the Project Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™’s goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg™ and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org. Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state’s laws. The Foundation’s business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation’s website and official page at www.gutenberg.org/contact Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine-readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS. The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit www.gutenberg.org/donate. While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: www.gutenberg.org/donate. Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For forty years, he produced and distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our website which has the main PG search facility: www.gutenberg.org. This website includes information about Project Gutenberg™, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.